Igår åkte min kära flickor till Hultsfred med stora förväntningar om att ha kul och se sina idoler.
Naturligtvis stöttade jag dem i allt jag kunde med packning, tips, regnskydd och körde dem till deras resvänner.


Amanda åkte med Viktor och Johannes som hade hyrt husvagn. Alla var nervösa att de hade glömt något.
Det är så typiskt när man skall lämna hemma plan att vara orolig över att man inte har med sig allt.
Amanda brukar säga - Det blir som det blir, något annat kan det inte bli......
(själv glömnde hon mobilladdaren hemma, hon som precis lärt sig blogga från mobilen) Lilla syster fick ta med
den eftersom hon åkte senare. Lycka till ungdomar och ha det så kul i Hultsfred!



Alva och Anna tog Festivalbussen ner, de skall tälta. Känns lite oroligt för de är så unga...men å andra sidan så är Alva en sådan gammal själ och har förstånd efter det. Det verkar roligt att åka bussen alla ungdomar var på så bra humör och förväntningarna bara darrade i luften. Många hade gummistövlar på sig för de antog att det skulle bli regn!
Jag önskar er fint väder och många fina stunder att minnas....


Jag skulle fortsätta jobba med mina papper när jag blev själv...men Maja och Sophia kom och besökte mig och åt lunch med mig. Vi åt rödbetsbiffar, stekt potatis till Majas förtjusning(hon har så många tänder nu att hon vill ha rktig mat) oc spenatstuvning med massor av vitlök i, mums vad gått det var.

Maja äter redan själv med bestick....en i varje hand....hon skall göra lika som mamma.



Sophia och jag diskuterade om vad man får med på ett kort eller ej. Vi kom fram till att själva själen måste upplevas,
den går itne att fånga på kort på något konstigt vis, inte ens på film. En människas själ måste var i verkligheten i en dynamisk rörelse och den fångas aldrig på bild. Men om man älskar väldig tmycket så kan man se nyansen av själen för den finns i betraktarens ögon. Ni ser säkert Maja med andra ögon än vad jag gör, eftersom ni inte har mött Maja "in live".
Barn blir inte lika söta på bild som i verkligheten! Ett konstigt fenomen som jag inte tänkt på förut......

Efermiddagen tillbringade jag i vardagsrummet, gjorde om det till kontor och höll på med mina papper samtidigt som tv:n stod på och då och då tittade jag på allt som visades om Michael Jacksson. Jag blev kvar i vardagsrummet till kl 2 inatt, så minnesstunden och allt annat som visades. Amanda säger att jag blivit besatt i Michaels död, men så är det inte jag är bara intresserad av allt som händer och detta var en stor händelse och då vill jag vara med. Michael har figurerat i hela mitt liv som en mystisk, ensam och spännande person. Alla männsikor som lever sitt liv med att fylla sina drömmar och som verkligen gör något är intressant. Livet kan bli så lätt en slentrian och att man glömmer att leva sin dröm.


Minnesstunden var fantastisk, jag grät för att inte MJ själv fick höra allt som sades, han hade behövt det när han levde.....

Mycket kan sägas om MJ och mkt har skrivits de senaste dagarna och likså innan. Men vad vet vi vad som är sant och inte sant? Vem har rätt att dömma? Dömma andra människor som vi inte ens känner?


Jag fortsatte att se hans föreställning  "Dangerous" en fantstisk show. Han var otroligt duktig på att dansa och  uppträda och publiken jublade i Rumänien...... han gav verkligen allt! De sa att alla intäkter från den skivan gick till välgörenhet för jordens barn......det har jag aldrig läst om förut????

Det känns som han nu fick en stor "come back" och att han kommer att få leva för alltid, men hans själ får äntligen ro och vila en stund..

Texter från minnestunden att ta till sig:

We are here för a moment, than we are gone.....

Hur leker vi livet? MJ själv sa så på föreställningen.

Bli bäst på det du är!

Hur mycket lidande kan en enda människa ta?

Make up your mind!!!!

Take a look of yourself!

Man skall hedra en människa medans den lever!

Vi bär alla ansvaret för en bättre värld!

Jag älskar Dig mer.........