Fick ett mail precis.....TACK

Efter en mycket besvärlig körtelfeber som min dotter fick hösten 2008, kvarstod en massa konstiga symptom. Vi sökte skut på vårt fina sjukhus. Det var dubbelseende,illaluktande ur munnen, magont och ont i revbenen, en stor trötthet m.m. Frågan var. ska en tjej i början av sin tonårstid må så här? Man tog lite prover. Och ja, allt såg så bra ut så! Nej men vila och ta alvedon så går det över. Och muskelvärken? Ja den får du på köpet. Man kan vara sjuk upp till1,5 år efter en körtelfeber...
 
Nu ska jag berätta att när vi sökte sjukhus för denna körtelfeber så blev hon illa bemött direkt. Hon hade ju pojkvän! Säkert gravid! Hon nämnde ju att hon mått illa på morgonen ibland..Efter 4(!) gravtester så gav man upp! Hon var nog inte gravid iallafall.
man tog snabbtest. Men nej det visade inget! Och ut och in några vändor på sjukhuset som slutade i en inlagd mycket svag och yrslig dotter. Så kom man på att: Hon hade körtelfeber!!!:O
Pojkvännen hade ju haft denna sjukdom lite tidigare och eftersom man kallar den kyssjukan så..Japp! Där satt den! efter 3 månader så hade man löst gåtan!! Duktigt och så slog man sig på bröstet.
 
Tillbaka till våren 2009.
Dottern lyckades inte vara i skolan en enda vecka i sträck. Hon var så sjuk i alla symptom. Vi sökte sjukhuset igen. -Nej!Bara att avvakta.
Denna gång så hade hon ingen pojkvän så man skippade gravtestet.
Nu började jag söka på nätet efter alternativ till skolmedicinen.
Så hittade jag Helheten. I april kom hon dit. Fick svar på sina frågor och alternativ till svaret:avvakta.
 
Efter ett par veckor vände det! Kraften kom tillbaka. Lukten ur munnen försvann.(Det luktade ruttet). Livet kom tillbaka till dottern. Hon fick lust att plugga och orka att leva. TACK Iren!! Du gav hopp och hjälp att läka ut en smärtsam långdragen helt vanlig sjukdom.
Läkarna på det sjukhuset stog handfallna och fattade ingenting!
 
Mamma till en älskad dotter


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0