Släktkalas, en blind moster och ilska!

Hej Kära blogg!
Igår var jag på släkt kalas, min bror fyllde år och vi var där vi som är kvar av släkten. Min bror har tre pojkar, Ronny, Tony och Kim. Ronny har två barn Axel och Nova. Jag var där med alla mina fem flickor. Mamma var där konstigt nog...det är av henne vi kommer allihopa........Jag tycker att hon skall vara stolt men hon förstår inte det. Bella var underbar hon flöt omkring där och sjöng på tipp tapp och härmande min brors fiskar genom att öppna och stänga munnen lika dant. Klart att hon åt 5-6 nybakade bullar som Sophia fick lida av i 4 timmar när hon kom hem. Bella fick utbrott och skrek och hade sig till kl 12. Tänk vad vetemjöl och socker kan göra, det är inte människoföda men gud vad goda dom var........
Det var verkligen trevligt att ha alla samalde min bror fyllde 57 år........ det är något jag har svårt att förstå för då måste även jag vara gammal...................... men det känns inte så! Minns när pappa fyllde 50 år han blev väldigt deppig och tyckte att livet var slut då och att det var försent att förverkliga sina drömmar. Jag har en annan livssyn, det är aldrig försent!
På äldre dar byggde min far stall, köpte sig sin häst som han alltid velat haft, körde i skogen med häst och tog åt sig små jobb i skogen för att maskiner inte skulle förstöra den. Han lärde sig även att spela dragspel efter 60 år för det hade han drömt om, hans favorit låt Wiggen kunde han spela när andan fallde på. När han lärt sig det började han spela orgel, jag har den gamla orgeln kvar som har stått i en kyrka. Pappa har skrivit noterna direkt på tangenterna och det är så charmigt, minns när Alva var liten då gick hon dit och spelade. Jag kan inte spela något tyvärr men det kommer ny tid att lära sig på. Så länge man lär sig så har man barnasinnet kvar och man stoppar åldrandet i hjärnan. Det gäller att tänka i nya banor.

Innan jag kom dit så hade jag varit hos min moster, det är så sorgligt hon sitter i sitt hus och nu ser hon ingenting. Jag tog med henne till sitt vardagsrum och hon fick känna på alla sina saker där. Jag såg att hon log och förde sakerna till munnen. Hon vill inte att jag skall hjälpa henne, hon vill inte uppsöka läkare utan hon har bestämt sig för att dö, det är inget roligt längre säger hon. Vad gör man till en som snart blir 80 år och inte varit hos doktorn sedan ja jag tror att det är över 40 år sedan som jag vet. Jag var tolv år då och hon hade tuberkulos och var tvungen att ligga på sjukhus. I vår släkt går vi inte gärna till doktorn, vi försöker hålla oss ifrån så länge som möjligt. Det har vi efter min mormor som födde fyra flickor hemma och gjorde sina egen mediciner. Vi kostar vården ingenting......
Sorglikt är det men man kan inte tvinga någon att leva bara för att man älskar dem.....Dora känner att hon är klar nu och det gör ont i hela mig, hon är min mammas tvillingsyster och jag har levt med henne när jag var liten. Vi växte upp med mamma, pappa, storebror, mormor, morfar och moster Dora. Vi var en stor familj och man var aldrig ensam hemma, det kändes skönt att ha fler vuxna nära sig när man var barn. Kanske därför jag älskar att ha människor omkring mig.

Ilska, i lördagskväll blev jag så arg så arg.....trodde inte att någon kunde göra mig så upprörd. Jag är lite skamsen på mig själv, att jag kunde låta någon ta min energi så mycket. Men jag är en riktig "lejon hona" om någon pratar illa om Sophia och mina andra döttrar får läsa det på nätet, ja då rann det över totalt.....
Det går så lätt att skriva på blogg, msm, email mm. Det är en helt annan sak att prata och se den andra i ögonen när man blir arg. Jag måste komma ihåg det för så här vill inte jag vara, det går under mitt bälte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0