Idag har jag varit ute hos min mor, klippt henne och gjort fina fötter mm. Det är inte så ofta som jag hinner med min mor men idag tog jag mig tid att vara där länge. Det kändes så bra att kunna göra något för henne. Hon är väldigt ensam nu och så har hon haft två stora sorger på samma månad.

Sophia och Christian fick gå ut och äta och gå på bio, Johan och jag tog hand om Buller i Runnaby barnen.
Tyvärr så sov lilla Maja redan när vi kom hon lägger sig vid 18-19 tiden varje kväll, de lägger in henne i sin säng och sedan sover hon. Det går på två minuter...... fattar inte hur de bärt sig åt, jag som fått lästa massor av sagor, sjungit 15-20 sånger mm innan mina har somnat. Maja sover dock till 6-7 på morgonen, men hon sover hela natten..... vilken tur de har! Jag vet att de varit konsekventa och bestämnda med Majas sov rutiner och det har verkligen gjort susen.


Bella blev så glad när vi kom, hon var ny badad och luktade så gott, hade pyjamasen på sig, finns det något bättre??? Bella har börjat greja mkt med sina händer, en ny grej är att borra in sina händer i mina händer och sedan njuter hon. Vi lekte i hennes säng och hon ville verkligen krypa in i mig på alla sätt och vis.
Hon försöker verkligen att förmedla kärlek nu. Det är så svårt att kommunicera med ett barn som inte har något språk, men jag är så van nu att förmedla på alla andra sätt utom ord. Visserligen pratar jag hela tiden med Bella som precis till vilket barn som helst, men sedan försöker jag med pussar, massager, smekningar, ögonkontakt, känsel, ömhet, ansiktsuttryck mm. Bella har blivit duktig på att äta själv, visa vad hon vill genom att gå till kylskåpet eller skafferiet, tar min hand och leder den dit den skall, hon tittar i kameran när jag tagit kort på henne och förstår att det är hon mm. Så små steg frammåt går det. Tyckte att hon sa Bella flera gånger idag och hon sa pippi en gång och spela. Sjunga Bäbä vita lam kan hon ibland vissa fraser ut. Så jag har förhoppningar att ett språk kommer men väldigt sent. Har läst om många autisktiska barn som börjat prata efter 6-8 års ålder.
Nu har Bella Maja som är i fullgång och pratar nästan hela tiden, det känns som Bella får då en ny chans att lära sig prata genom Maja.


Jag fick för mig att Bella lekte Sophia när inte Sophia var hemma. Hon tog Majas vällingflaska och gick till Majas rum med. Något sa mig att hon "härmade" sin mamma. Det är så bra att hon har börjat härma lite för det är så vi lär oss saker och ting. Här är hon så himla lik Sophia när hon var i samma ålder, nästan skrämmande kopia.....



Bella låg hos morfar och busade ett tag. Bella tycker om helkroppskontakt.

Hittade som Bokmalen hade skrivit på sin sida om Hästpojken, jag såg också programmet och kan faktiskt inte släppa det som hände med deras lilla pojke:

hittat på http://blogg.aftonbladet.se/bokmalen/2009/12/hastpojken 
-"Strax före kl 6 i morse såg jag ett fantastiskt reportage på TV4 det handlade om Rupert Isaacson som är på besök i Sverige.

När hans son Rowan 2004 diagnosticerades med autism blev Rupert Isaacson ­förkrossad och fruktade att han aldrig skulle kunna kommunicera med sitt barn. En dag när han var ute och red tillsammans med Rowan märkte han att Rowans tillstånd förbättrades dramatiskt av den nära kontakten med hästen.

Rupert fick en galen idé: varför inte ta med Rowan till Mongoliet, den enda plats i världen där hästar och shamansk healing förenas

Rubert skrev en bok om deras resa. Hästpojken som boken heter på svenska är den sanna, dramatiska berättelsen om den resa som Rupert, hans fru Kristin och Rowan gjorde till Mongoliets otämjda landskap. De rider tillsammans genom det vilda, karga landskapet i sökandet efter lindring för Rowans autism. Efter healing från en beryktad shaman gör Rowan genast framsteg, språkutvecklingen sätter fart, och Rowan tar kontakt med andra barn på ett helt nytt sätt. Dessutom blir han torr (kontinent).

Det är en berättelse som visar att vi kan finna glädje till och med i våra mörkaste stunder, och att det magiska och det vardagliga ibland kan smälta samman för att förändra våra liv.

Rupert Isaacson är född i London av afrikanska föräldrar. Han har rest mycket i Afrika och Asien och är numera bosatt i Austin, Texas med sin fru Kristin och deras son ­Rowan. På sin gård bedriver de nu ridterapi.

Det sista som Rupert säger i intervjun är: "Jag är övertygad om att Rowan kommer att få ett arbete som han trivs med och att han kommer att möta kärleken. Han kommer att leva ett rikt liv."

Tänker att det krävs mycket mod och kraft för att kunna tänka utanför rutan och att kunna se möjligheterna och inte fokusera på problemen.


Å Bellisen tänk om du och jag kunde åka till Mongoliet och träffa Shamanerna där...
funderar på att starta en fond till dig. Vackra söta rara flicka, jag älskar dig så!
Det var så mysigt att vara med dig så mormor kommer i morgon med!