Ja nu närmar sig vardagen igen. Lite arbetsångest inför sig hos många har jag hört. Men tänk jag tycker att vardagen är bäst, det är i vardagen som man lever mest tiden i. Det är skönt med rutiner och att veta vad man skall göra. Alva klagar här över att hon är så trött och att det inte finns något att göra........ det är typisk upplevelse av ett lov, man blir förslappad och lite likgiltig av att vara ledig......jag kan känna det själv, en rastlös själ som jag är.......
Men jag arbetar med mina val hela tiden, jag har ett val hur jag skall känna inför nästa minut! Jag kan välja att känna efter på djupet och tycka att det är tråkigt mm men jag kan välja att se möjligheter att jag kan välja så mycket när jag inte har tiden att passa. Min kamp är mest mot tiden, den rinner så fort tycke jag och jag vill hela tiden göra så mycket. Men i år skall jag försöka vara nöjd med det jag faktiskt har gjort i stället för att tänka på det jag inte hunnit gjort.  Jag skall försöka skapa mig mindre styckad tid som Bodil Jönsson i sin bok om Tiden utrycker så väl. Dessto mer man har inbokat och mer styckad tid så går tiden faktiskt fortare. Förr hade man inte den kampen och då stod tiden mer still. Jag skall försöka att lägga upp dagen för "att göra den dagen", att vara ledig efter kursdagar som tar mkt energi och tankar, det krävs summering dagen efter. Att hoppa från det ena till det andra tar både kraft och tid och mycket energi. Jag skall försöka vara där jag är och uppleva nuet mycket mera, med smak, känslor, syn och hörsel, försöka ta med varje sinne i varje ögonblick det har Isabella lärt mig. För i Isabellas tid och liv finns inte sedan eller igår utan nuet existerar hela tiden och inge annat, det är helt fantastiskt!!!!! Även om tjejen har ärvts mormors rastlöshet i kanske 180 ggr mer så kan jag ändå känna att hon finns för stunden. Här en bild på min älskling från ikväll.
Här busar hon med Christian och skrattar så gott!

Det var fler som busade i Amandas säng ikväll, här Amanda, Maja och Sophia tur att Amanda har köpt så ny stor säng så många får plats!!!!!! Maja är påväg till Christian och Isabella för de skrattar så mycket. Vad kan vara bättre än att höra Isabella skratta, det fanns en tid då hon inte gjorde det och det var hemskt så hemskt, en kylig olustig känsla fanns där men nu är den helt borta!!!!!!
Här busar Maja och Amanda i sängens ena hörn!
Här är Christian och Isabella i det andra hörnet, det är så roligt att syskonen kan ha så roligt i samma säng.......syskon är det man skall vara mest rädd om i livet, det är dem man delar längsta tiden med. Jag har verkligen försökt att få mina flickor att känna det, jag har lyckats med det för de har så roligt tillsammans och jag känner att de har en "djupare" gemenskap och att de alltid har varandra och ställer upp för varandra! Jag har alltid önkat mig en syster men nu har jag tre döttrar och det är inte illa.....det bästa som har hänt mig!
Tack för att ni finns och att ni vill förgylla min afton!!!!
Alva sitter naturligtvis vid sin dator, hon är 15 år och har inte riktigt förstått hur man skall fånga ögonblicken, att sekunden är nu och att man måste njuta av den och fånga ögonblicken i sin lilla hov, för snart är ögonblicket förbi..........
Det är det som skiljer en 15 åring mot en 52 åring som snart är 53, men jösses vad jag skall fånga ögonblick i år.
Jag skall njuta av det jag tycker är värt något, slänga alla måsten och krav, vara jag i ögonblicken då jag finns!
Det kommer att bli svårt men jag tränar  hårt varje dag, för vad kan vara bättre än att vara i nuet och ta till sig det?????
Jag vill inte sitta på något hem och ångra vad jag gjorde och framför allt vad jag inte gjorde......
Maja reste sig ivkäll, vilken glädje!!!! Hon är så stark den lilla och så glad en riktig liten pärla......hon har börjat gjort något med munnen som jag tyvärr inte kunnat fånga på bild ännu. Hon ser så rolig ut och hon sprider en sådan glädje......
Det skall bli roligt att följa hennes val och utveckling i livet....
Maja i sin gröna pyjamas men med mössan på......
Maja tar tag i kartongen och reser sig upp.......vilken styrka och vilken vilja för att gå framåt i utvecklingen.........vad händer när vi tappar den?
Vad gör att vi strävar famåt och vill utvecklas men slutar med det för att vi blivit vuxna?

Har ett favorit ordspråk här:
" De små moppsarna tror ofta att de blivit stora, bara för att de har slutat växa..."""""
Smaka på den! Den är alldeles alldeles underbar, som askungen säger!

Äntligen vardag!!!! God Natt!