I morse 5:25 lämnade Dora detta jorde liv. Jag befann mig i Söderåkra och gjorde mig i ordning för hemresa 7.07 till Örebro.
Något egendomligt hände mig genom två tågbyten. När jag kom till Stationen i Kalmar så stod mitt tåg precis framför mig, bytet i Alvesta skedde samma sak, min vagn som jag skulle gå in i stannade precis framför mig, detsamma händer i Möljby när det var så lätt att gå på tåget så förstod jag att någon ville att jag skulle komma fort hem......

På tågen fungerar inte alltid mobilen men min mamma hade pratat in ett meddelande som jag lyssnade av att Dora hade somnat in på morgonen. Jag försökte nå mamma, försökte ringa till Elzy men linjen var upptagen.

Jag kunde inget annat göra än att gråta, fok stirrade på mig men det struntade jag i. En man tittade hela tiden, han vek inte med blicken en enda gång, hade han aldrig sett någon gråta förut???????

Jag kände på mig att detta skulle ske under min resa, skönt var att jag ställt in kursen i Göteborg, nu var jag påväg hem.
Jag fastnade för dörrar i Kalmar, gick förbi så många vackra dörrar:


Handtaget var på vänster.......genast tänkte jag på Dora.....
en kvinnlig hand med kärlek svagt rosa dörr....


Ännu en dörr men vänster hand öppning, vänster står för mammas sida, känslornas sida och kärlekens...
denna dörr var rosa...kärlekens färg.


så kom vi till manliga dörrar där handtaget var på höger sida, handlingarnas, görandet sida....det manliga och genast var dörrarna mer manliga.... dörren var röd/brun och smakade lite makt!


Här kom en verklig manlig dörr..... den var så stängd...

När jag hade sett alla dörrar så förstod jag att Dora kommer att välja en dörr och det är snart.
Dörrarna var så påtagliga jag brukar inte titta eller se dörrarna så väl. Någon kommer att ske!

Vi får alltid tecken på vårt varande och vad som kommer att ske..... det gäller bara att se dem!

Vi kan läsa allt som sker precis innan det sker!

Lycka är små stunder i nuet!


Här är ljuset som stod bredvid Dora när Elzy och jag kom dit för att säga farväl!
Vi satt bredvid Dora i tre timmar, där låg hon lika anspråklöst som hon hade levt, hon hade somnat in stilla i ett andetag, ingen smärta ingen oro och ingen ångest. Det kändes så skönt!

Stunden som kom beröde mig så djupt när Elzy gjorde sitt farväl till Dora, i tre timmar höll hon tal och bedyrade sin kärlek till Dora...   jag beskådade ett hjärta som brast i mer än tusen bitar.......








Här är ett gammalt foto från 2004 Elzy, min mamma Doris och tvillingsyster Dora och syster Elvy. Vi firade tvillingarna och Elvys födelsedagar de fyller alla i november, vi var hemma hos mig i Svenshyttan, minns att alla var så glada......deras syster Ebba hade precis gått bort. Systrarna Andersson var fyra flickor. Nu är det bara mamma kvar.
Jag är så glad över detta kort! Tvilllingarna var inte alltid så lätt att ta kort på eftersom de nästan alltid vägrade båda två......de var så lika!

När jag kom hem ville jag bara spela Kent, jag började med denna låt, den får mig alltid att gråta......
texten är så väldigt vacker...

Dora du fattas mig redan!!!! Du har alltid funnits där som en extra mamma när mamma inte har haft tid. Hur lyckligt barn var inte jag som hade förmån att ha två mammor som var lika som bär!

Det bästa av allt att det känns så skönt med alla dessa söndagar under de två sista åren. Jag fick dela ditt liv, dina innersta tankar, jag fick delge min kärlek och allt till dig, jag hann att berätta allt du betytt för mig. Jag har gjort mitt bästa för att underlätta ditt liv, din känslor och dina önskningar. Jag har inget att ångra och du vet vad jag är tacksam för vad du gett mig.

TACK Dora för jag fått vara nära dig och ditt anspråklösa väsen...
Jag skall se till att du får den vackraste begravningen någon varit på!

Här är min låt till dig!





Jag kan inte skriva mer ikväll!
Lotta jag kommer att skriva om Dig och din familj i morgon! TACK för Er gästvänlighet i Söderåkra!

Livet är inte ------  det bygges!