Texten från programmet från Begravningsgudstjänst i Nora idag för vår "stora" vän.

Vår vän, vår "hövding", vår starkaste, vår bästa, vår "Institution" vårt hopp, somande in den första juni. Idag har jag och mina vänner varit på Evas begravning. Det var så tungt så tungt när en vän i vår egen ålder bara har somnat in en natt och vaknar aldrig mer.......

Prästen sa det är inte livet som formar oss utan vad vi gör med livet.

Eva gjorde allt en människa kan göra och lite till och ännu lite till......alltid så hjälpsam alltid så modig och på topp.... aldrig sura miner, aldrig kanske eller nej det var bara lösningar som fanns i hennes enorma hjärna som jag aldrig slutatde att förundras över. Hon kunde helt enkelt allt, och visdomen sattes först i alla lägen. Livet kommer aldrig mer bli detsamma utan dig.

Av hela mitt hjärta kan jag bara få fram ett stort TACK för att jag har fått känna dig och fått äran att arbeta och umgås med dig. TACK


En mer levnadsglad människa får man leta efter. Här var en bild vid kistan som man bara älskade.
Glädjespridare nummer ett!


Kistdekorationen var den vackraste jag sett, det brann tre ljus, kropp, själ och ande......eller tro hopp och kärlek!


Rosaroser i ett hjärt med text: (Rosa är kärlekens färg)
-Hälsa på oss ofta!


Blommor, bilder och ljus allt var så vackert det var linnéor målade på kistan och rosa och vitt fanns överallt,
Den rena kärleken står vitt och rosa för .

Eva och sitt älskade barnbarn satt på kistan, det kändes helt rätt men ändå så overkligt...

Gunnel och jag valde en bukett med Aconitum (chockensmedel/blomma) som stod upp, vi var alla chockade över att något så fruktansvärt bara kunde ske en helt vanlig natt......rosa liljor för fridens kärlek var viktig för mig. Min pappa sa alltid fridens liljor när han åkte hemmifrån. Lavendel var oxå i det stod för läkning, trauma och andlig storhet med den lila färgen. Den var verkligen vacker......

För mig är det viktigt med symboler och vad blommorna står för.
Jag hade en vit ros och en lavendelkvist till handbukett.

Aconitum kallade jag två duvor i en vagn, det lärde mig min mormor. Om man försiktigt delar blomman så kommer det upp två duvor och det ser ut som de åker i en vagn. Jag tänkte mig - Du är inte ensam på din resa Eva, du kommer alltid att finnas hos oss.

TACK Evas flickor som ordnade ett vackert farväl av er fantastiska mamma!

Eva snålade aldrig med något... det var hennes fat som fanns i församlingshemmen med massor av läckerheter!
Allt kändes som att Eva var med oss.


Vi fick äran att sitta mitt emot Evas moster.....en härlig kvinna som man förstod genast varifrån Eva hade fått sin kärlek och vi såg kärlek mellan paret som snart firar 40 år tillsammans.


Evas barnbarn Oscar stod vid dörren när vi skulle gå...å så sööööt...
Hemskt att inte barnbarnen får en chans att lära känna sin fantastiska mormor.


Det stod valfri klädsel gärna ljust! Jag valde att klä mig helt i vitt för att försöka bära ljuset så mycket som möjligt......det kändes rätt eftersom Eva verkligen var en ljusbärare.

I morse vaknade jag av att någon nöp mig i armen, jag for upp och undrade var det var. Då tyckte jag att en ljusstake(ingen vanlig ljustake) som jag fick av Eva när jag fyllde 50 år , slokade och böjde sig ner.

Jag förstod genast att Eva var här och förmedlade om att jag skulle ta med en bok som man kan skriva i vid minnesstunden. Men jag blev snopen när det redan fanns en sådan bok där.
Men när ena dottern pratade förstod jag att den bokan skall vi alltid ha med oss på våra träffar och skriva ner minnen och vad vi gör och fylla den med känslor och ge till Evas flickor om några år. Ett sätt att ha Eva med oss och ett sätt att ha minnen levande för hennes döttrar.

Don´t live faster than your Angels can fly"""""""