Birgitta i Aklejahavet.

Så kom sommarens hjödpunkt när blom står i sin prakt.


Vi har en tradition att samlas upp i Garphyttans nationalpark vid 15 tiden varje Midsommarafton. Kvällen innan görs majstången utav dem som bor här runt omkring.
Här är familjen Oscarsson, Johans arbetskamrat med sin familj.


Faster Birgitta dök upp i sin fina midsommarklänning.



Alla åldarar samlas med fikakorgar och sitter i lugnan ro och njuter i denna undergara park. Detta är inte offentligt utan bara för dem som bor här runt om och deras gäster.


En ny liten Sophia har kommit hit till parken, grattis!! Nya människor har kommit till och några har lämnat detta jordeliv, jag saknade Er!!!! Axel och Folke som var pionärer på att ordna detta var tyvärr inte med i år.
Men det är kul att traditionen fortsätter. Vi sände alla tankar till Er.


Akleja (Aquilegia vulgaris) eller akvileja är en växtart vars vilda form är sällsynt i Sverige (den finns i södra Finland, södra och mellersta Sverige upp till Dalarna, södra och mellersta Norge upp till Trondheim). Den förekommer vanligt endast kring gamla gårdar och kloster, i parker och så vidare och har då antagligen förvildat sig, eftersom den länge varit en omtyckt trädgårdsväxt och lätt självsår sig med stora massor av frön och ratas av rådjur. Däremot är den särskilt omtyckt av humlor,^[1] som är de enda som har en tillräckligt lång tunga, för att nå nektarn i den djupa sporren dit bin och andra pollinerande insekter inte når.


Ni skulle ha sett vilka hav av Akleja det finns där i Nationalparken.  (Garphyttans)

De svenska namnen Akleja eller Akvileja är försvenskningar av det vetenskapliga namnet för släktet, Aquilegia. Detta tolkas i sin tur av vissa källor som en sammandragning av aquila legia, som är latin och betyder ungefär "en samling örnar". Denna tolkning är rimlig eftersom blommans baksida ser ut som fem fåglar som sitter i ring med näbbarna inåt. En folklig variant av detta är Duvblomma p g a likhet med flygande duvor. Ett annat namn är Älvahandske.^[1] Folkliga benämningar — ibland obscena — på olika språk har tydliga beröringspunkter.