Bella har kortis nägra dagar i månaden. Jag fick Bella sug och åkte dit för att hälsa på.


Jag hade köpt med mig en boll, Bella älskar bollar. Hon blev så glad och klappade händerna när jag kom, hon drog ner mig på golvet och började rulla bollen till mig. Jag kände mig verkligen välkommen samtidigt som jag redan började oro mig för att åka och lämna henne kvar där.


Bella visade mig runt genom att ta min hand och leda mig in i alla rum. Bella har inga ord, Bella har ingen tid hon lever verkligen i "klöver tiden" dvs endast i sina känslor. Men hon börjar visa dem mer och mer och försöker förmedla dem till oss.


Bella ville glunga i hängstolen, jag skulle sätta fart och stå och sjunga där.
Bella gav lite glädje tjut och drog i min hand att hon ville gunga mer, hon tar på min haka när jag skall sjunga mer.


Bella mådde så bra, hon är verkligen lycklig när hon har det bra. Ho nvar lugn och hade ro i blicken.
Hon blev ledsen när jag gick, men personalen sa att hon glömmer snabbt och du finns inte längre när du inte är här.
Jag tog bilen och åkte runt och grät...... Bella är en stor gåta för mig och jag lider att jag inte kan hjälpa den lilla flickan som jag älskar så jätte jätte mycket....
på naturmedicinska  fackskolan sades det att inbilla inte er att ni kan hjälpa dem ni älskar mest.....ni kommer aldrig att vara tillräckligt objektiva när ni har kärleken i mellan er och den människa som behöver hjälp.
När jag är med Bella vill jag bara vara mormor och städerska på konsum. Acceptera livet som det är och njuta precis som Bella bara kan.

Just nu läser jag Hästpojken, pappan som tog sin autiska pojke till shamanerna i Mongoliet och pojken blev frisk, började prata och blev en vanlig pojke. Många turer med hästar som fick pojkens hjärna att börja använda delar som inte användes genom att pojken fick rida och ligga på hästensrygg.