Så kom sista dagen tillsammans, stämningen var lite låg..Amanda gick upp kl 6 och jag gick upp och kokade kaffe och åt frukost med henne. Hon skulle åka till jobbet och vi skulle träffas senare på eftermiddagen.


Alva och jag fick klara oss själva upp till centrum, men det gick bra vi steg av vid Hyde Park. Vi hade köpt med oss nötter för att försöka mata ekorrarna med där.


Det var lite blåsigt men vi satte oss ute och fikade för att vänta på Amanda. Fiket hette Speakers Corner

Speakers Corner i Hyde Park
Den mest kända Speakers Corner är kanske det i det nordöstra hörnet av Hyde Park i London, nära Marble Arch som kom till efter oroligheter i parken 1855. Parkbesökarna var mycket upprörda över en lag som förbjöd handel på söndagar, den enda dag de var lediga. Idag är det främst förespråkare för idéer som inte kan spridas i vanliga media som söker sig till parkhörn men under årens lopp har även en lång rad mer namnkunniga talare stämt upp sin röst i Hyde Park, däribland Karl Marx, Vladimir Lenin, George Orwell och William Morris.

Här satt Peter och Stefan för 35 år sedan, det var nostalgi på högsta nivå eftersom de inte lever någon av dem längre. Men nu har jag minnen med Amanda och Alva att dela där.

Och minnen blev det

Det kom några duvor lite väl nyfikna...vi började mata dem med våra nötter(vi fick skala dem) men vips så hade vi så många duvor hos oss....


Så många vips var det duvor överallt och tillslut dök även Amanda upp blad detta hav av duvor...



Ja vi behövde inte känna oss ensamma här.....Alva blev första skalare...rätt som det var kom en duva som bara hade ett ben, vi försökte verkligen att prioitera honom men de andra var väldigt fräcka och tog hans....
sedan såg vi att många var skadade...
På husen lite över dörrarna satt det spikar rakt ut för att duvorna inte skulle sitta där och smutsa ner, förmodligen skade de sig på alla spikar...(Londons baksida...)


Å jag fick en bild med han som bara hade ett ben.....de var verkligen nära och inte ett dugg rädda för oss....
tillslut blev de lite väl närgågna när de kom och satte sig på axlarna...


Sedan gick vi lite längre in i parken och rätt som det var så såg jag dem.....ekorrarna i parken!


oj oj så nära.....ååååååå så fiiiiina ! Ekorrar är ett av mina favorit djur, de var lite större än här hemma. Kanske lite gråare och inte lika bruna som vi är vana vid.


Jag pratade svenska med honom och titta så han lyssnade på mig och förväntade sig att jag skulle ta fram fler nötter....



Det kom fler och fler det spred sig att vi hade nötter med oss..


Det skuttade lite här och där och de dök upp överallt, å så kul det var....


Det här var en rolig ekorre, han gjorde konster för oss och så tog han en nöt och sprang och gömnde den. Kom tillbaka och gömnde även den...han ville kanske spara till sämre tider, förmodligen såg han vår stora påse av nötter och tänkte passa på nu när han hade tre st som matade och jublade över honom.


Lite på sin vakt....


De hade inga problem med att skala sjäva....





Stora kastanjeträd växte det där... så vackra....


Kastanjerna var oxå så stora....


Det fanns en speciell ridväg bredvid gångbanan...mkt mjukare för hästarna att gå på...


Träden var mäktiga och väldigt stora och gamla... som Harry Potter träd...








(ja Linnea omdu läser detta så berättade Amanda att du och hon gick här de sista dagarna du var i London)


Amanda tar du kort på en ekorre???? Vetinte men jag fick nog en 20 kort på dessa underbara varelser..


Vi var tvunga att dra oss mot lägenheten eftersom vi skulle flyga hem.
Jag gav mina nötter till några Japanare som försökte fota ekorrarna men de lurade dem för de hade inga nötter i händerna....de blev så glada att de fick nötter av mig(även ekorrarna hoppas jag)


Så var det dags för skyltfönster tittande igen igen och igen... Amanda kan inte få nog av skyltfönster....



Så var det bussen igen, tror väl aldrig att jag åkt så mkt buss som dessa dagar......


Maria sprang förbi rummet...så fin du blev i håret...



Amandas skohylla som vi hittade.... så ett sött kort på Freddy och Amanda, en ram som var present från Barbro på studenten, hon sa att det skall du ta med till London, och titta här står det.....med en puss i....




Så skulle vi ta oss till flygplatsen med massor av kläder på oss...phuuu så varmt det blev, men vi var så rädda för övervikt på väskorna så Alva hade tre halsdukar på sig och jag två...tre tröjer och vet inte hur många underbyxor vi hade på oss.....så var det ingen som vägde väskorna när vi väl kom till flygplatsen....


Så kom stunden för avsked......lite tufft men det måste gå.....
TACK för underbara dagar i underbara London med underbara dig Amanda. TACK!!!!!



Mitt hjärtans längtans stad och en del av mitt hjärta stannade kvar där....