Från Hans egna blogg:

MEDICINENS UTVECKLING I SVERIGE

Medicinen balanserar mellan vetenskap och systematiserad praktisk erfarenhet.

MEDELTIDEN

Den medeltida sjukvården organiserades av kyrkan. Det första hospitalet inrättades i Eskilstuna 1180. Dess viktigaste uppgift var att ta hand om och isolera leprasjuka (spetälska). I den medeltida kristna världsbilden uppfattades sjukdom som Guds straff för människans syndfullhet. Det var därför naturligt att böner och tron på helbrägdagörelsen var ett viktigt inslag i behandlingen. Det fanns inga utbildade läkare i Sverige under medeltiden. I Stockholm var det Helgeandshuset som tog emot gamla och sjuka, ungefär 40-50 personer. 1278 grundades ett spetälskesjukhus, som avvecklades 1286.

REFORMATIONSTIDEN

Under reformationstiden centraliserades det svenska samhället och myndigheternas kontroll ökade. Det fanns några få universitetsutbildade läkare i Sverige under 1500-talet. Den enda

svenskfödde läkaren hette Benedictus Olai. Han skrev boken Een nyttigh läkare book 1578. Boken hör helt hemma i den medeltida tradition- en där Hippokrates och Galenos var dominerande. Simon Berchelts bok Om pestilentzien och hennes orsaker 1589 hade ett alkemiskt synsätt hämtat från Paracelsius. För det mesta litade man på den antika läkekonsten i form av åderlåtning och örtmedicinering.

1600-TALET

1600-talet är organiserandets tid i det svenska medicinens historia. De utbildade läkarna i Stockholm sammanslöt sig 1663 i Collegium medicinum för att tillvarata sina intressen. Den första svenska förteckningen av de mediciner apoteken skulle ha och recept på deras tillredning, utgavs av kollegiet 1686. De utbildade läkarna som under stormaktstiden var verksamma i landet hade fått sin utbildning vid något utländskt universitet. Undervisningen i medicin var av låg kvalitet vid de svenska universiteten. Från 1660 företräds den medicinska undervisningen i Uppsala av två personer, båda influerade av cartesianismen. Olof Rydbeck (1630 - 1702), som med sin upptäckt av lymfkärlen var den förste svenske naturforskaren som nådde europeisk ryktbarhet, var professor i teoretisk medicin. Kollegan hette Petrus Hoffwenius (1630 - 1682) var läkare och praktiker. Han tog med studenterna på sjukbesök. I Stockholm försökte man rensa bort avfallet från gatorna. Husägarna hade skyldighet att hålla rent utanför sina hus. Staden hade ingen organiserad renhållning. Badstugorna ökande hygienen hos medborgarna. Stockholm drabbades med jämna mellanrum av pest och kolera. Det första apoteket startade på Kungsgatan 1623.

1700-TALET

Den dominerade medicinska åskådningen under 1700-talet var iatrosmekaniken, vilken gick ut på att kroppen är en maskin och läkaren är ingenjören. Dessa idéer kom från ledande europeiska medicinare H Boeerhaave och F Hoffman. Nils Rosén, som läst matematik och fysik, tillämpade iatrosmekaniken redan 1728. Han följde Descartes som menade att djur och människa var mekaniska automater med den skillnaden att människan hade en själ belägen i tallkottkörteln. Newtons celesta mekanik i makrokosmos återspeglades i mikrokosmos dvs människokroppen. Rosén ansåg att läkaren bara skulle bry sig om kroppen och inte själen. Under 1700-talet fortsatte organiserandet av sjukvården och antalet läkare ökade kraftigt.

Olof af Acrel (1717 - 1806) var kirurg med utländsk erfarenhet. 1745 gav han ut det första teoretiska arbetet i kirurgi: Utförlig förklaring om friska sårs egenskaper. När Serafimer-lasarettet öppnades 1752 blev Acrel och Abraham Bäck de första läkarna.

Vid seklets mitt innehades de båda medicinprofessurerna av Linné och Nils Rosén, som gav ut en bok i anatomi samt ägnade sig åt smittosamma sjukdomar som drabbade barn. Han var den förste som använde koppympningsmetoden från Turkiet. Ett effektivare medel var Jennings kokoppor. Johan von Hoorn (1662 - 1724) undervisade privat barnmorskor.

1710 - 11 drabbades Sverige av pesten. Det största pestutbrottet drabbade Stockholm 1710.  1752 öppnades Serafimerlasarettet på Kungsholmen. Man började också dricka brunn och smittkoppympning startade i slutet på seklet.

1800-TALET

En viktig orsak till att antalet platser ökade i den offentliga vården ansågs bero på industrialiseringen och urbaniseringen som skapade fler utslagna människor. Den lära om nervretningarnas avgörande betydelse för kroppsprocesserna kom att bli en av bestånds-delarna i den teoretiskt-romantiska medicinen. En annan komponent i denna var den vitalistiska lära som bl a Broussais stod bakom. Alla sjukdomar utmärktes av en stegring av livskraften i ett organ som framkallar en inflammation och läkarens uppgift var att sänka denna vitala kraft vilket skedde med kraftig åderlåtning. Reil såg det mänskliga livet som en levande elektrisk process som utmärktes av spänningar mellan kroppsdelar. Kieser såg livet som en oscillation mellan positivt och negativt. Dessa två var influerade av Schellings polaritetslära där tillvaron är uppbyggd kring motsatta poler i ett spänningsfält. Den svensk som mest påverkats av den romantiska medicinen var Hwasser (1790 - 1860). Han var professor i Uppsala från 1830. I sin undervisning sysslade han mest med moralfrågor. Men 1800-talets första hälft är inte bara en period av spekulation och naturfilosofi i medicinens historia. Under denna tid gjordes många upptäckter. Bichat menade att varje organ var uppbyggt av vävnader och att sjukdomarna kan ha sitt säte i en vävnad och behöver inte drabba hela organet. Obduktionsbordet blev medicinens viktigaste redskap. Den patologiska anatomin har många företrädare i Sverige: Gadelius, Retzius, Döbeln och Key.

Koleran kom till Sverige 1834, 1858 och 1872.
 

1900-1950

Sjukhus grundades: Sankt Erik 1922, Karolinska sjukhuset 1940 och Södersjukhuset 1944.

© Hans Elvesjö 2007