Jag trodde inte mina ögon när jag läste sms på telefonen....

Det stod att Bella och Sophia var på sjukhuset och att Bella hade haft 5 epanfall på natten och hon var tvungen att läggas in för dropp...

Jag blev verkligen så ledsen.......hela mitt hjärta grät!


Jag och Alva åkte dit med en gång.....vi mötte en trött tjej som var helt slut..
Hon tydde sig till sin vagn hon har sin trygghet där, ville hellre sova i den än sjukhusets säng.

Bella hade högt crp och förmodligen var det en infektion som satt igång det hela, samtidigt som hon äntligen hade fått börja trappa ner sina mediciner....det var bara 14 dagar kvar så var hon medicinfri...så kom detta bakslag.....vilken grej.....få vad olyckligt och stackars stackars Bella.

Vi satt där och var ganska låga.....vi var där nära Bella....vad kunde vi mer göra...




Jag åkte till Runnaby för att hjälpa till med de andra barnen...Maja var ute och lekte.


Mille och Tommy (katten) var oxå ute i det fina vädret....


Det fanns helt plötsligt mkt att göra ute nu när solen värmde och gräsmattan gick att gå på.
Maja ville köra Mille.

 
Jag åkte tillbaka till USÖ och Bella hade vaknat lite grann, men hon ville gömma sig i sin vagn, precis som inget hade hänt... konstig känsla av att hon kände igen sig här på USÖ, hon har faktiskt bott på varje rum på avdelning 26 och det är många rum.... jag vill inte tänka på den tiden och tydligt var att Bella ville inte heller tänka på det...


Efter att ha fått dropp i 5 timmar så började Bella kvickna till..... men mamma börjar bli väldigt trött...stackars er båda....


Vi ville åka hem nu, men vi fick vänta på läkaren i 4 timmar, jag gick runt runt med Bella på avdelningen tills de släckte alla lampor kl 22.....
Läkaren som vi väntade på hade 5 avdelningar, förlossningen, förtidigt födda samt akuten att ansvara för.....herre gud får det vara så......på ett Universitetssjukhus......................

När hon väl kom så kunde hon inte skriva ut barn kl 22........ gissa om det brände i hela kroppen, Bella kunde inte vara kvar här hon ville härifrån...hon pekade på kläder, skor och hoppade upp i alla fönster för att se ut, hon gick till ytterdörren och försökte ta sig ut etc i fyra timmar höll vi på så..... plus att hon hade infarten kvar i armvecket och jag försökte avleda när hon själv ville dra bort det.... i fyra timmar.... phuuuuuuuu

Hur som helst så fick vi permis över natten men skulle vara tillbaka kl 8.30 på morgonen.

Men då ringde jag och sa att mor och barn behöver sova nu, de kommer inte!

Sophia och Bella åkte dit lite senare efter att läkaren hade ringt in dem. De blev utskrivna och fick åka hem.

Mkt krångel för lite dropp och många timmars väntan på att få åka hem.....

Inget går direkt smidigt på sjukhuset, men deras regler gäller för alla och vi måste bara anpassa oss hur tokigt den är för Bella.

Må det inte hända igen..... nu trappas medicinen upp igen.....
tråkigt men det finns inget val.....

TACK Bella för att du är så underbar!
TACK Alva för du fanns där och TACK Sophia för ditt tålamod, din styrka och din fantastiska själ!


Ha det bäst ni alla!