Homeopati effektiv vid akuta öroninflammationer
Artikel kopierad från dagenshomeopati.se en väldigt bra sida!
Homeopati effektiv vid akuta öroninflammationer
Fyra av tio barn med otitis blev smärtfria inom sex timmar efter en individuellt anpassad dos av ett homeopatiskt läkemedel.
Akut öroninflammation är vanligt hos barn och skolmedicinen har blivit restriktivare med att skriva ut antibiotika. De flesta akuta öroninflammationer läker ut av sig själva. Enligt en tidigare studie från år 1997, som jämförde placebobehandling med konventionell skolmedicinsk behandling, blev 60 procent av de placebo-behandlade barnen smärtfria inom 24 timmar och 86 procent av dem smärtfria inom sju dagar*.
Vid akuta sjukdomar kan homeopatiska läkemedel ge snabba effekter, ibland efter bara några minuter, eller inom någon timme, när rätt medel ges.
För att verkligen kunna påvisa om homeopatisk behandling ger någon effekt utöver spontan läkning satte studien ”Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?” upp en första tidsgräns på sex timmar, det vill säga en fjärdedel av tiden vid placebo-behandling, och en andra tidsgräns på tolv timmar från läkarbesöket.
Efter tolv timmar och två olika homeopatiska läkemedel utan förbättring skulle barnen få antibiotika.
Totalt ingick 230 barn/ungdomar mellan 0 och 16 år i studien. Det var patienter som under en åtta månaders period kom till barnläkarmottagningen med akut öroninflammation. Att det verkligen rörde sig om akut öroninflammation bekräftades genom triaden; akut öronsmärta, nedsatt hörsel och symtom på inflammation på trumhinnan.
Patienten genomgick sedan även en regelrätt homeopatisk individuell undersökning.
Patienten fick sin första dos av ett individuellt förskrivet homeopatiskt läkemedel redan på läkarmottagningen. Ingen skolmedicin gavs.
Om patienten inte blev märkbart bättre inom sex timmar fick barnet en dos av ett annat homeopatiskt läkemedel. Blev patienten inte bättre under de sex efterföljande timmarna påbörjades behandling med antibiotika.
Resultaten visade att 90 barn – 39 procent – blev smärtfria inom sex timmar och 76 barn – 33 procent – blev bättre efter sin andra homeopatiska medicin inom ytterligare sex timmar (alltså tolv timmar från besöket på läkarmottagningen). Det är halva tiden jämfört med placebo. För 64 barn, vilket motsvarar 28 procent, inleddes en antibiotikabehandling.
Detta betyder att homeopatisk behandling är 2,4 gånger snabbare än placebo på att kontrollera smärta!
Ingen av de deltagande 230 barnen fick några komplikationer efter sina behandlingar.
Studien jämförde även kostnaden för homeopatisk behandling jämfört med antibiotika. Sammantaget blev konventionell skolmedicinsk behandling 14 procent dyrare än den homeopatiska behandlingen.
Det homeopatiska läkemedlet kostade knappt en tiondedel av vad antibiotikan kostar.
Själva undersökningen tog däremot 5-10 minuter längre för homeopaten. Akut öroninflammation har ett snabbt förlopp. Den behandlande homeopaten har följaktligen ganska få symtom och en kort observationstid som grund när hon eller han utreder vilket homeopatiskt läkemedel som passar den enskilda patienten bäst. Homeopatens individuellt anpassade undersökning tar längre tid än det tar för en skolläkare att undersöka och skriva ut antibiotika.
En tidigare studie av Friese et al* från 1997 där barnen följdes upp under en längre tid har visat att de barn som behandlas homeopatiskt insjuknar mera sällan i nya akuta öroninflammationer jämfört med barn som får antibiotika. Det ökar vinsterna för samhället ytterligare, samtidigt som riskerna för antibiotikaresistans minskar.
Av Margot Granvik och Chris Jörgenfelt
Studien här: Homeopati vid akut öroninflammation hos barn
Studien ”Homeopathy in acute otitis media in children: treatment effect or spontaneous resolution?” av Frei, H och Thurneysen, A publicerades i British Homeopathic Journal 2001, sid 180-182.
* Friese KH, Kruse S, Lüdtke R, et al. The homeopathic treatment of otitis media in children – comparison with conventional therapy. Int J Clin Pharm Ther 1997; 35: 296-301